Varför?

Tiden bara rinner iväg...nu är jag tjugo år och jag skulle lätt kunnat ha gjort så mycket mera vettiga saker med mitt liv. Åren som har gått har passerat utan vetskapen om vad som är viktigt i livet. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig tillräckligt klart för att nå fram till alla er som är i samma sits som jag var i för cirka två år sedan, precis då allt gick brant utför för mig.

Jag önskar att ni kan ta de viktiga steg som jag inte hann göra - innan allt hann bli så fel.

Ni ska älska er själva och ni ska förlåta alla som har gjort något ont mot er. Ni ska även ta i akt och leva era liv i nuet, men gör inget till en överdrift. Livet är så viktigt - det är viktigt att vara lycklig, att ha nära och kära - att se varje dag som en ny dag - att inte längta bort utan istället älska det som är - se sitt egna liv för vad det är utan att snegla på andras "perfekta" liv.

Jag skulle ha gjort allt detta och mycket mera. Det låter förstår jag som om jag ångrar mig och skulle vilja vrida klockan bakåt - men det kan jag inte riktigt hålla med om. Det som är gjort, det som hände, hände av en anledning. Det hade gått för långt. Jag var till slut inte den jag var ämnad att vara - nämligen mig själv.

Många trodde att jag var något jag inte var. Det var nog i princip alla. Jag ansågs vara en person som man kunde titta på, tala högt om i min närhet, slå på, sprida rykten om och allmänt bara ogilla. För att. Jag var gay, fixerad av mitt utseende och allmänt lost.